Drömbokhandeln – en sida för fansen

Drömbokhandeln by nollpunkt

I förrgår lanserades mitt senaste projekt tillsammans med Sekwa förlag. Sidan är till viss del marknadsföring för boken Drömbokhandeln som Sekwa ger ut om en dryg månad. Men tanken är att den även ska vara en sida som lyfter fram och fungerar som resurs för den “riktiga” bokhandeln – den fysiska, lokala bokhandeln – med blädderbara böcker som känns, luktar, prasslar och kan köpas över disk.

Kommentarerna hanteras av Disqus och sidan är uppbyggd av inlägg och kategorier snarare än statiska sidor. Till webbplatsen hör även en Facebooksida och ett Twitterkonto.

Det finns planer som jag hoppas kommer att hålla igång aktiviteten på webbplatsen åtminstone fram till bokmässan.

Webbplats för svenska utgåvan av “Tunisian girl” lanseras idag

Idag lanseras en webbplats jag satt ihop för den svenska utgåvan av onlineaktivisten Lina Ben Mhennis bok Tunisian girl. Boken är översatt av Alexandra Dumas och publiceras av Sekwa förlag, som jag gjort en del jobb för tidigare.*

På Tunisian girl har jag använt en alldeles färsk plugin, Storify för WordPress, som gör att jag kan arbeta med Storify-stories direkt inifrån publiceringsverktyget. Det går att plocka ihop text, ljud, film, bilder, länkar etc. från webbplatser och webbtjänster för att bygga ihop dramatiserade och kommenterade berättelser i inlägg och på sidor. Hittills har det blivit en sida med artiklar, filmer och intervjuer med författaren, och en tidslinje för händelserna under och efter Jasminerevolutionen i Tunisien.

I övrigt har jag försökt hålla sidan enkel och fokusera på innehållet. Utvalda artiklar på svenska och engelska, som beskriver händelseförloppet under revolutionen står för kontinuiteten – flödet. Lina Ben Mhennis egen webbnärvaro står för det snabba och framåtriktade – kommentarerna. Twitters bakvända kronologi i realtid blir motkraft till Storifys kronologiska, bakåtblickande.

Kommer sidan att göra någon nytta? Det får vi se.

* Jag vill helt oprovocerat lyfta fram 8kvinnor.se som byggdes för att ge stöd i marknadsföringen av Görrel Espelunds bok Åtta kvinnor som skapat världsrubriker, en samling intervjuer med kvinnor i maktposition, bland dem Ellen Johnson Sirleaf – Afrikas första demokratiskt valda kvinnliga president som i höstas tilldelades Nobels fredspris – och Margot Wallström. Sidan innehåller även en reseblogg från Görrels senaste resa – med bil från Kapstaden till Nordkap.

Sekwa – c’est quoi?

Text till katalog i samband med Sekwa förlags femårsjubileum.

Namnet dök upp under den senare delen av en längre brainstorm* innan förlaget ens var påtänkt. Dagen då Johanna Daehli och Helén Enqvist 2005 beslutade sig för att göra gemensam sak och starta ett förlag väntade namnet redan i kulisserna. För fem år sedan hörde inte fransk litteratur på svenska till vanligheterna. Om den dessutom var skriven av en kvinna hörde den till och med till ovanligheterna. Sekwa var helt enkelt rätt namn för det nya förlaget. Vad är det?

Helén är översättare och Johanna var tidigare förlagschef på norskägda Storm förlag i Stockholm. De fann varandra genom vänner när Johanna sökte översättare till ett antal franska författare som förlaget skulle översätta och ge ut. Luc Besson, François Lelord och Eric Emmanuel Schmidt – idel franskspråkiga män.

När det nya förlaget började leta titlar till sin utgivning bland franska författare, fann de att litteraturpriserna delades ut huvudsakligen till män. Kvinnorna fanns med i första och andra urvalet, men vinnarna var nästan uteslutande män. Och när det gällde franska författare som översattes till svenska var det likadant. Sekwas nisch blev franskspråkiga, kvinnliga författare som kunde få uppskattning medan de fortfarande var i livet.

Motsatsen till nisch är inte andra nischer, som tyska författare eller böcker om knähundar. Motsatsen är det som inte är nischat; den spretiga, ofokuserade, vindflöjeln som inte vågar tar ställning eller sticka ut. Nisch är att kanske bli en bättre vän för ett fåtal, att vara någon som de kan få förtroende för och lära sig något nytt av.

Sekwas utgivning är däremot allt annat än smal. Franskspråkiga kvinnor kommer från Frankrike, Kamerun, Iran, Senegal och Kanada och de är betydligt fler än mängden storsäljande, svenska deckarförfattare. Variationen är rik. Claire Castillons svarta noveller är inte samma som Anne Rambachs popcornsdoftande action. Léonora Mianos starka berättelser från ett fiktivt afrikanskt land i efterkolonialt krig är inte samma som Virginie Mouzats långa brev från en kvinna som fötts utan livmoder. Förutom att de på olika sätt tar upp kvinnors liv och villkor. Och det är inget smalt ämne. Det angår alla.

Folk köper böcker, inte förlag, förklarade man när förlaget startade. Det är en sanning med modifikation. Visst köper läsare först och främst böcker, men de hittar dem genom människor de litar på. Det lilla för­ laget, som nu har växt upp, består av två förläggare som visat sig vara bra på att hitta böcker som slår an hos sina läsare, och får dem att komma tillbaka. Till förlaget, för att hitta böckerna.

Bon anniversaire, Sekwa!

Niclas Holmqvist
nain de jardin
kulturochpr.se

PS. Alltid personlig dialog med Helén och Johanna på facebook.com/sekwaforlag

* Vi tror att vi har lyckats datera sessionen till den 15 oktober 2004 genom den första fakturan för domänen sekwa.se.

Pressröster

Helsingborgs Dagblad, 2007:
Nytt förlag hoppas på snurr
Lokaltidningen gör ett reportage hemma hos Helén inför förlagets första bokmässa. Förlaget lever på sparkapital och kärlek, det drivs från sovrummet i Helsingborg och gäststugan i Djursholm. Första kvällen på mässan ägnades åt att klistra etiketter över en feltryckt ISBN-kod. Gästande författaren Léonora Miano fick se sin presskonferens utkonkurrerad av Desmond Tutu som drog samtliga journalister till ett improviserat tal till stöd för munkarna i Burma.
nhq.se/sekwa001

Svensk Bokhandel, 2008:
I väntan på genombrottet
Hårt arbete börjar ge resultat. Helén och Johanna läser sig genom drivor av franska författarinnor i jakten på rätt böcker. Claire Castillon och Céline Curiol börjar få svenska fans. Magnus Utvik och Henning Mankell visar böcker från Sekwa i teve.
nhq.se/sekwa006

Dagens Nyheter, 2009:
Förlaget Sekwa satsar på franskspråkig litteratur
Förlaget tar helt otippat hem rättigheterna till storsäljaren ”Igelkottens elegans” som blir en stor framgång även på svenska. Inför utgivningen skrämmer det franska förlaget upp Johanna och Helén med krav på resultat och detaljerade marknadsplaner. Med små resurser blir mun till mun en av lösningarna, förlaget knyter kontakter och diskuterar fransk litteratur på internet.
nhq.se/sekwa002

Dagens Industri, 2010:
Nätsnack gav drag till franska böcker
Utgivningstakten och intresset för förlaget ökar. Lagom till förlagets fjärde bokmässa har även näringslivets flaggskepp, Dagens Industri, fått upp ögonen för ”bokentreprenörerna”. En smal, tydlig nisch och aktiv marknadsföring i digitala kanaler har blivit ett framgångsrecept.
nhq.se/sekwa003

Svenska Dagbladet, 2010:
Små förlag får svårt att synas
I takt med framgångarna blir förlaget en av flera företrädare för den nya vågen av små, modiga förlag som vågar ge sig på utgivning som de större förlagen i jakten på vinst skjutit åt sidan. Den långa svansen av lite smalare litteratur, översatt litteratur, litteratur som vågar vara något annat än lättsmälta spänningsromaner.
nhq.se/sekwa004

Svensk Bokhandel, 2011:
Hallå där, Johanna Daehli!
När franska bokmässan Salon du livre slår upp sina portar 2011 är temat nordisk litteratur. Sekwa är som vanligt på plats för att knyta kontakter, smaka på kulturen och nosa rätt på spännande böcker. Men den här gången är de där också som etablerade representanter för den svenska bokbranschen. Från noll till hundra på fem år.
nhq.se/sekwa005

Det lilla förlaget som växte upp på den sociala webben

Text till den SSWC-bok som Mattias Boström sätter ihop inför årets Sweden Social Web Camp.

Johanna Daehli och Helén Enqvist startade Sekwa förlag 2006 utan ekonomiska resurser och utan lån. Till en början fanns det inte ens några böcker förstås, bara en tydlig nisch och en nyfikenhet på att prova alternativa vägar för att nå ut.

Johanna och Helén bestämde sig från start för att satsa smalt. Att nischa sig ökar chansen att synas och höras. Inriktningen blir franskspråkig litteratur, eftersom Helén är översättare från franska, och kvinnliga författare, eftersom det finns så många bra som inte når utanför det franska språkområdet. De vinner sällan pris och har därmed också sämre chans att väljas ut för översättning.

Under första året produceras en enda bok. Det fanns ingen budget för marknadsföring och i vilket fall som helst inget att marknadsföra förrän boken var färdig. En bok som man inte kan läsa direkt är väldigt svår att sälja. Så var börjar man?

När förlaget gav ut sin första bok i februari 2007 var den sociala webben på väg mot ett genombrott. Bloggarna orsakade bloggbävningar, Facebook slog igenom på bred front och Twitter blev kanalen som alla älskade att förkasta. På Jaiku bubblade redan majoriteten av deltagarna på första SSWC. Sekwa fanns där och undrade stilla var alla de andra förlagen höll hus.

Att förlaget skulle ha en webbplats var självklart. Vi pratar 2006. Vad den skulle användas till var dimmigare. Någonstans att hänvisa till för aktuell information om förlaget, bien sûr, om böckerna och författarna. Eftersom jag arbetade som webbredaktör och dessutom är sambo med Helén, och därmed billigast, fick jag uppdraget. Första versionen var en enkel html-sida. För att få lite aktivitet på sidan fick sidan nyhetsposter på bloggmanér med den senaste nyheten högst upp. På så sätt kunde vi redovisa saker som hände runt förlaget, saker som var spännande, för det är spännande att vara med och starta ett förlag och se böckerna växa fram. Det hoppades vi att andra också skulle tycka. Därmed var det också bäddat för att andra versionen, som släpptes i juni 2007, skulle bli en blogg på riktigt. Den byggdes i Typepad, det gick att dela artiklar, kommentera dem och prenumerera på rss via feedburner. För det var så man gjorde.

Många faktorer bidrog till att Sekwa lyckades etablera sig på den sociala webben. Förläggarna var beredda att prova det mesta – facebooka, twittra, flickra etc. – på ganska lösa grunder. De gav mig fria händer för experiment. Eventuella risker för ett spirande varumärke fanns inte riktigt med i kalkylen. Jag hade gott om tid, föräldraledig med en dotter som vägrade sova någon annanstans än på min vänsterarm, och när saker inte får kosta något är fri tid guld värd. Inspirerade av stämningen på Jaiku och med en viss okunskap om vad som egentligen förväntas av ett bokförlag, började vi utforska den sociala webben. För att den verkade vara ett alternativ.

Det sociala förlaget

Vi bestämde att det var viktigt att förlaget inte bara hade ett skyltfönster på webben utan även levde där. När förlagets böcker började recenseras, av traditionella medier och bokbloggar, lärde vi oss att snabbt söka upp dem och länka. Vi kommenterade och förde en aktiv dialog om böcker, förlag och läsande. Och det gällde inte bara bra recensioner och andra hyllningar. Vi länkade och visade vägen även till sämre recensioner och rena sågningar, vi var öppna för kommentarer, diskuterade och svarade på frågor och kritik öppet. Vi skrev om processen att ge ut böcker, om bokmässor, om fransk kultur och annat som inte direkt handlade om förlaget. Tanken var att det här skulle stärka förlagets identitet och trovärdighet, och visa att förlaget har stark tilltro till sin egen utgivning och inte var så där navelskådande introverta som företag ofta blir i sin kommunikation.

En nyhet som blev ett inlägg på bloggen kunde lika gärna vara någon annans; en artikel i SvB om översatt litteratur eller en notis i DN om ett bokcafé i Paris. Google, RSS, Twingly och de sociala nätverken blev viktiga arbetsredskap. Säljande marknadsföring och envägskommunikation fick hålla sig i branschens minsta gemensamma nämnare, SvB:s kataloger, bokmässan, säljare och distributörer. Förlaget, verksamheten och varumärket växte till sig sammanflätat med den sociala webben, ett samspel mellan den mer traditionella förlagsverksamheten (rättigheter, översättning, sättning, omslag, releasefester, telefonsamtal med distributörer, mingel på bokmässan, författarträffar, möten med branschföreningar etc.) och den onlinenärvaro som förlaget byggde upp i olika kanaler. Vi pratade Twitter med DI, översatt litteratur med DN och länkekonomi med SvB. Telefonen eller Facebook, det är same same.

Jaiku var en vänlig miljö för att lära sig om sociala medier, fullt av hjälpsamma och kunniga människor och ett trevligt klimat. Som marknadsföringskanal var den inte särskilt användbar. Det var social omvärldsbevakning och hjälp att hitta lösningar. Vi provade oss fram och en del experiment fungerade inte alls. Sommaren 2007 startade Sekwa en kanal på Jaiku och den hade fyra prenumeranter när den stod på topp. Två av dem var jag och Helén.

I september 2007 startade vi en Facebookgrupp som lyckade samla strax över 150 medlemmar på kort tid. Det mest lyckade inslaget var en omröstning på ett antal omslagsförslag för ”Igelkottens elegans”. Ett femtiotal tävlande röstade på sin favorit.

Vi testade flera andra kanaler, bildarkiv på Flickr, länkbibliotek på Delicious och personliga konton på Facebook och Twitter, men började ana att det inte gick att breda ut sig alldeles för tunt i ett litet, om än väldigt engagerat förlag. Förlagsarbetet tog mer och mer av den tillgängliga tiden i anspråk.

Det nischade förlaget

Den sociala webben passar ett kraftigt nischat förlag som Sekwa väldigt bra. Förlaget kan skriva om Frankrike, fransk kultur och det franska språket, kvinnor och kvinnofrågor, eller om något av de ämnen som berörs i böckerna. Vi skriver för att locka läsare och besökare, inte för att kommunicera förlagets huvudbudskap. Att Sekwa vill sälja böcker är så självklart att det inte behöver skrivas.

En bok är en bok, och den är bara nyhet en gång. Men är boken förlagets enda produkt? Allt som kan bära budskapet att förlaget ger ut läsvärd text, och kan ge argument för det, är också produkter som förlaget kan lägga engagemang på att utveckla. Och det gör man. Med klassiska reklamkampanjer men även sociala objekt som kan vara underlag för en växande kommunikation på nätet. Att förlaget valt att enbart ge ut böcker av levande författare och aktivt arbetar för att få dem till Sverige för framträdanden och andra evenemang skapar sociala objekt. Och boken i sig är en social produkt som kan ge upphov till tips, recensioner, artiklar, dialog med författaren, läsecirklar, julklappar och så vidare. Det handlar om att ge mervärde utan att trötta ut. Att betrakta förlaget som ett företag vars enda uppgift är att producera och sälja böcker begränsar mer än den smalaste nisch.

Berättelsen om förlaget blir tydligare genom att berättas om och om igen, ur olika perspektiv och med olika medel. Sekwa har hela tiden undvikt att enbart köra officiella företagskonton. Det har funnits en huvudkanal i varje sammanhang, men alla inblandade har varit lika engagerade på sina privata profiler, antingen det gäller Twitter, Facebook eller personliga webbplatser. Alla kommunicerar. Det blir en stark och tydlig berättelse som är ett viktigt stöd för att hålla ihop kommunikation över tiden och i en växande härva av tjänster över hela webben, och för all del i den helt analoga förlagsvärlden.

Åt vilket håll ska jag gå?

Hur skulle vi ha gjort utan de sociala medierna? Inte en aning. Precis som alla andra fast med sämre budget? Sekwa förlag har till stor del växt upp i de sociala medierna. Det traditionella förlagsarbetet och förlagets tydliga nisch har underlättat marknadsföringen på webben. Förlaget har rykte om sig att vara ett kvalitetsmedvetet förlag med en tydlig visuell identitet. Men det är snarare en konsekvens av gediget förlagsarbete, eller? Var uppstod det ryktet? För samtidigt har engagemanget på den sociala webben påverkat hur förlaget arbetat i de traditionella kanalerna. Förlaget förväntas vara öppet, transparent och generöst även utanför nätet. Sekwa hade inte haft råd att marknadsföra sig med samma kontinuitet och frekvens utan den sociala webben, och det hade självklart varit mycket svårare att skapa sociala objekt att föra dialog runt. Det hade med all säkerhet tagit mycket längre tid att etablera sig.

Det beror på vart du vill komma

Så nu är frågan, hur vi ska utveckla webbnärvaron? Går du in och tittar på webbplatsen, som vi var stolta över ganska länge möts du av en sida som inte uppdaterats sedan april (det här skrivs i juli). Vad händer egentligen? Har förlaget nått ett slags social medie-utmattning? Kommer vi liksom andra företag hänvisa till att vi måste prioritera verksamheten?

När Norstedts lanserade sina nya webbplatser i september 2009, under ledorden mervärde och öppenhet, var de mäkta stolta och tyckte att alla andra förlag nu borde följa efter. Men sekwa.se hade redan de flesta funktioner som förlagsbjässen tyckte var så innovativa. Hemmasnickrade eller gratis från nätet, men ändå. Dessutom hade vi redan en bra grund till en öppen dialog med bransch, medier och läsare. Norstedts har drösvis med böcker och en marknadsföringsbudget som börjat läcka över i de sociala medierna. Måste vi toppa?

Sekwa är nöjda med den webbnärvaro de har idag. Facebook och Twitter står för dialogen. FB-sidan följs i skrivande stund av 603 personer, en halv förstaupplaga för ett litet förlag och bland de svenska förlagen har bara Ordfront fler (701), och aktiviteten är relativt hög. Man tipsar om recensioner som förlaget missat, läsarna delar med sig av sina läsupplevelser, en och annan författare deltar också trots språkbarriären (förlaget översätter vilket är en försvårande faktor) och förlaget delar med sig av text och bilder från förlagsarbetet. Webbplatsen har information för läsare, bransch och medier. Den är ett nav där övriga kanaler samlas. Bloggen ska finnas kvar, den är ett smidigt verktyg, men kommer troligtvis att bli mer informativ än kommunikativ. Möjligheten att kommentera finns kvar och förlaget är aktivt närvarande även där, men hittills har dialogen alltid sökt sig till de mer sociala kanalerna så det är bara att följa den.

Med en ny webbplats byggd på WordPress 3.0 kommer vi att ha ett bra verktyg för att ta till nya kanaler när de behövs. För förlaget har inte tappat nyfikenheten. Den sociala webben är vardagsliv och nu ska vi använda de kanaler vi etablerat för kommunikation. Däremot behöver vi lära oss en hel del om mobila tjänster och e-böcker.

Några tips

  • Bygg långsamt
  • Koppla till verksamheten
  • Satsa på ambassadörer
  • Bevaka smart
  • Automatisera
  • Ge varje kanal sin roll
  • Berätta en historia
  • Sociala medier är ingen quickfix
  • Sociala medier är ingen universallösning

Det går inte att skilja på den analoga och den digitala världen – de är två sidor av samma mynt och ska stödja, komplettera och nyansera varandra. Strategi och innehåll är grundläggande – vad gör jag här och vad kan jag erbjuda? Människor är intressantare än produkter – profiler fungerar ofta bättre än kanaler. Du behöver bara finnas där dina publiker finns. Eller där du finner inspiration och/eller lär dig något. Människan vill leka – gör det roligt. Våga lägga ner de tjänster eller arenor som inte fungerar eller där ditt engagemang inte räcker till.

Jag arbetar idag med kommunikation och webb för pr-byrån Cloudberry, men jag gör vad jag kan för att hålla en fot kvar bland böckerna. Nya sekwa.se kommer förhoppningsvis att vara färdig för lansering till bokmässan 2010 och mitt senaste sidoprojekt är samarbetet socialaförlag.se som kommer att skriva om marknadsföring av böcker, författare och förlag.

Ett litet förlag på den sociala webben

Slides från min presentation för Informationsföreningens erfagrupp Sociala medier i södra kretsen den 4 februari. Inte raketforskning men hyfsat konkret, tror jag.

I morgon bitti drar jag till bokmässan

Det har gått ett helt år sedan sist. Dags för bokmässa. För första gången på fyra år åker jag denna gång utan barnvagn, till många mässbesökares stora lycka förmodar jag, barnvagnar är inte direkt populära i gångarna mellan montrarna. Lite friare med andra ord att ta in bokmässan med lite fokus.

Jag kommer att twittra (@sekwa) och publicera för Sekwa på förlagets webbplats (sekwa.se), från seminarie (torsdag 13.00) och montermingel (torsdag 17.00 och lördag 16.30). Dessutom kommer jag att dra mitt strå till stacken som flödesbevakare på alltombokmassan.se.

Däremellan har jag inga mer utmejslade planer än att driva runt. Kanske köpa några böcker. Rapporter kommer på twitter (@nollpunkt) och nollpunkt.com. Har inga seminariebiljetter och siktar därför på gratisarrangemangen. En del av Grafiska torgets miniföreläsningar lät spännande. Får studera programmet lite närmare på tåget upp till Göteborg. Räkmacka lät dyrt men Social Media Club GBG ordnar lunch på fredag.

Alltså. I morgon och tre dagar framöver blir det bokmässa för min del.

Den 23 april når boken butikerna

Butiksmaterial (affisch)

Butiksmaterial (vepa)

Det börjar dra ihop sig nu. Den 23 april släpps Igelkottens elegans, Sekwa förlags största satsning hittills. Jag har arbetat med marknadsföringen av boken sedan slutet av december. Först genom att använda reklamkampanjen som examensuppdrag för min copywriterutbildning, därefter har jag helt enkelt försökt konkretisera och genomföra kampanjen. Det har blivit många sena nätter.

Hittills har nästan all uppmärksamhet riktats mot branschen, genom annonser i fackpress, ett förtryck av boken och banner på SvB.se, bland annat. Nu i slutfasen blir det till slut aktuellt med material för läsarna, eller snarare de som besöker bokhandeln. Längst upp här en affisch (A3) och till vänster en vepa (70 cm hög) som kan användas av butikerna. Akademibokhandeln kommer att annonsera i VI Läser.

Jag kommer att redovisa kampanjen när boken släppts och försäljningssiffrorna börjar tala till oss.

På releasedagen (världsbokdagen och första recensionsdag) den 23 april kommer Sekwa förlag att anordna en Releasefest på kapsylen i Stockholm. Inbjudan längst ner på sidan.

Inbjudan till releasefest

Ett första försök med flash

Jag låter den här bannern hänga en stund på sidan. Hittar inget enklare sätt att visa den och få synpunkter från förlaget. Inte mycket att hurra för, mitt första försök med flash, men jag blev lite sugen på att hitta ett bättre verktyg för att lägga till animationer. Nu har jag gjort det hela manuellt i Illustrator. Tog lite för lång tid.

[SWF]http://kulturpr.se/wp-content/uploads/2009/03/banner_svb_sekwa_090319_experiment.swf, 400, 60[/SWF]

Vägen till ett omslag

Sekwa förlag har en fast profil för sina böcker. De är enhetliga och stilrena, men sticker ut och är lätta att hitta i hyllorna. Sen kan man fundera över om varje enskild bok kanske hade varit mer gynnad av att ha en egen form, ett alldeles eget uttryck som lyfte fram den bokens särdrag. Vid uppstarten var det viktigt att etablera förlaget. Det är litet, nytt och har en smal nisch (översatt skönlitteratur av franskspråkiga, yngre kvinnor). I backspegeln ser man att förlaget fått uppmärksamhet för sin inriktning och då fått möjlighet att prata om sina böcker.

Den fasta formen innebär att, förutom nya texter och småjusteringar för att få detaljerna att falla på plats, är det viktigaste arbetet med varje omslag är att hitta rätt bild och använda den på bästa möjliga vis. Men vägen dit kan vara både lång och spretig.

I februari gav förlaget ut Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska av Claire Castillon, en uppföljare till Insekt som man gav ut ett år tidigare. Letandet efter bild började fritt utifrån två kriterier, och helst skulle båda följas:

  1. En bild som förstärker och stärks av titeln.
  2. En bild som rimmar med Insekt.

För att undvika att köra ner i de djupaste spåren valde jag att omtolka det första bokstavligt och sökte bilder på hjärtoperationer. De första förslagen ser du längst upp, ett operationsärr och en pågående hjärtoperation. Skoj, tyckte förlaget, men aldrig i livet, det där är alldeles för äckligt. Fair enough. En mer traditionell tolkning riskerade att bli för gullig och sentimental på ett sätt som inte riktigt motsvarar novellernas innehåll. Det är en svår väg och jag sparade den till senare.

Det andra kriteriet gav det andra förslaget, en svart änka mot brunbeige bakgrund. Den bilden rimmar med Insekt och bokens innehåll, ett antal svarta noveller om parförhållanden. Den svarta änkans parförhållande är djurvärldens mest ökända och betonas av att honspindeln på bilden är ensam. Efterkonstruktionen är marginell. Dessutom är bilden skitsnygg. Den bilden blev förlagets val och användes i annonsering under hösten. Någon gång innan boken skulle gå i tryck blev det tydligt att författaren inte alls gillade det, faktum var att hon även tyckte att Insekt hade ett gräsligt omslag. Hur kul är det att släppa en bok med ett omslag som författaren hatar? (Det kan vara ganska kul, men det beror naturligtvis på författaren. Det viktigaste är att det säljer boken.) Hur som helst. Förlaget valde att byta omslag och valet stod mellan en bild på författaren (det hade det finska förlaget valt) och bilden på det franska originalomslaget. En omröstning bland bokens alla översättare gav spindeln och författaren som alternativ. Resultatet ser du här.

Omslag till Insekt i pocket

Omslag till Insekts pocketutgåva (Sekwa förlag)

Insekt ska komma ut i pocketutgåva (det är minsann snart ett år sedan boken kom ut) och här vill jag förhandsvisa omslaget. Både omslaget och inlagan blev klara idag, bara lite korrektur kvar, och skickas till tryckeriet i morgon. Förlaget räknar med att boken ska finnas ute i handeln i mitten av januari.

Varför inte använda samma omslag? Det beror på var boken ska säljas. Vi tror att den här versionen av omslaget kommer att passa bättre i Pressbyrån, Pocket Shop, Konsum och andra krängare av billiga små böcker (och då menar jag priset, inget annat). Den här versionen ser ut som en billig liten bok som man kan misshandla lite mer än den exklusiva produkt vi hittills stoltserat med. Eller?

Jag har även försökt lyfta fram och förtydliga författare och titel. Pocketböcker har kortare tid att fånga uppmärksamhet och står ofta i lager där endast huvudet syns. Därav den nya placeringen och den större typgraden.

Nya element: pressrosor (givet inslag på varje pocket, det kan vara Haparanda-Kuriren, Norra Skåne eller SvD, någon någonstans måste ju ha gillat boken så pass att man kan karva ut ett par rader ur recensionen) och pocketstandardprismärkningsetiketten (ett fantastiskt svenskt ord). Bevarade element: Claire som insekt (bild: Patrick Swirc), det frostade bandet och Mia Thorsells fantastiska bild på syrsan från Skansenakvariet.

Från arkivet: 12 december 2007. Uppdaterad idag.