Sekwa förlag har en fast profil för sina böcker. De är enhetliga och stilrena, men sticker ut och är lätta att hitta i hyllorna. Sen kan man fundera över om varje enskild bok kanske hade varit mer gynnad av att ha en egen form, ett alldeles eget uttryck som lyfte fram den bokens särdrag. Vid uppstarten var det viktigt att etablera förlaget. Det är litet, nytt och har en smal nisch (översatt skönlitteratur av franskspråkiga, yngre kvinnor). I backspegeln ser man att förlaget fått uppmärksamhet för sin inriktning och då fått möjlighet att prata om sina böcker.

Den fasta formen innebär att, förutom nya texter och småjusteringar för att få detaljerna att falla på plats, är det viktigaste arbetet med varje omslag är att hitta rätt bild och använda den på bästa möjliga vis. Men vägen dit kan vara både lång och spretig.

I februari gav förlaget ut Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska av Claire Castillon, en uppföljare till Insekt som man gav ut ett år tidigare. Letandet efter bild började fritt utifrån två kriterier, och helst skulle båda följas:

  1. En bild som förstärker och stärks av titeln.
  2. En bild som rimmar med Insekt.

För att undvika att köra ner i de djupaste spåren valde jag att omtolka det första bokstavligt och sökte bilder på hjärtoperationer. De första förslagen ser du längst upp, ett operationsärr och en pågående hjärtoperation. Skoj, tyckte förlaget, men aldrig i livet, det där är alldeles för äckligt. Fair enough. En mer traditionell tolkning riskerade att bli för gullig och sentimental på ett sätt som inte riktigt motsvarar novellernas innehåll. Det är en svår väg och jag sparade den till senare.

Det andra kriteriet gav det andra förslaget, en svart änka mot brunbeige bakgrund. Den bilden rimmar med Insekt och bokens innehåll, ett antal svarta noveller om parförhållanden. Den svarta änkans parförhållande är djurvärldens mest ökända och betonas av att honspindeln på bilden är ensam. Efterkonstruktionen är marginell. Dessutom är bilden skitsnygg. Den bilden blev förlagets val och användes i annonsering under hösten. Någon gång innan boken skulle gå i tryck blev det tydligt att författaren inte alls gillade det, faktum var att hon även tyckte att Insekt hade ett gräsligt omslag. Hur kul är det att släppa en bok med ett omslag som författaren hatar? (Det kan vara ganska kul, men det beror naturligtvis på författaren. Det viktigaste är att det säljer boken.) Hur som helst. Förlaget valde att byta omslag och valet stod mellan en bild på författaren (det hade det finska förlaget valt) och bilden på det franska originalomslaget. En omröstning bland bokens alla översättare gav spindeln och författaren som alternativ. Resultatet ser du här.